Holes

Under sju skoldagar arbetade vi med att skapa ett gigantiskt teaterprojekt som involverade både avancerad konstruktion, specialljud och optiska fenomen. Som ett litet team försökte vi efter bästa förmåga att skapa något kvalitativt samtidigt som vi gav oss själva lov att experimentera och undersöka. Resultatet av våra experiment kan anas här i en ljudspelsversion och en filmad dokumentation av föreställningen. Continue Reading →

These eyes

När jag fick förfrågan om jag ville regissera bandet Temples nya musikvideo kunde jag inte göra annat än att säga ja. När jag hörde låten these eyes fick jag en känsla av amerikansk/indiansk ensamhet i sann westernanda. Ett allvar med stänk av både sorg, väntan och ett försiktigt hopp. Detta var vad jag försökte överföra till ett audiovisuellt uttryck tillsammans med scenografen Ida Grarup Nielsen, ljusdesignern Súni Joensen den magnifika balettdansaren Oliver Marcus Starpov som precis hade blivit fast anställd i den kungliga baletten när vi jobbade ihop.

Familjen

A two week collaborative project, where we set out to research the boundaries between being a participant and being a spectator in a given theatrical play or event. This by setting up a fictional filmset, where the audience were experiencing the story as it unfolded, while at the same time being the people acting out the story. A byproduct of this was a short film which later was sent to all the participants. Everything recorded on an iPhone of course.

If you want the film subtitled, follow this link to the youtubeversion.
Continue Reading →

The rise & fall of the Roman empire

Efter 9 timmars workshoptid tillsammans med några fantastiska dansare lyckades vi komma så här långt. Än så länge är det här ett arbete under utveckling och förhoppningsvis kan det vara starten på ett större danssamarbete kring temat rommarikets uppgång och fall.

Dansare: Rebecka Berchtold, Karin Bergman, Emilie Gregersen, Vincent E. Jonsson, Jeppe Kaas Vad, Naya Moll Olsen & Lydia Östberg.

Regi: Henrik Grimbäck

Population Zero

Under ett par veckor arbetade jag tillsammans med de fantastiska två skådespelarna Sarah Boberg & Ulver Skuli Abildgaard kring ämnet människans undergång. Under workshoppen stötte blötte och diskuterade vi oss fram till det som blev visningen Population Zero.

Föreställningen var i tre delar som startade i en diskussion mellan publik och skådespelare, följt av en performativ del för att sedan avsluta med ytterliggare ett samtal. Här kan man se den performativa delen som dokumenterats av mig medan den pågick.

Med: Ulver Skuli Abildgaard & Sarah Boberg
Manus & Regi: Henrik Grimbäck

 

Morten-Hee-Andersen1514589_10151742134506741_341266338_n1525079_10151742133721741_978841751_n1487396_10203019843043530_392219002_n1456540_10152048884589911_1839005683_n1517630_10151742136321741_1663716419_n1531972_10151742135211741_1613638546_n1526344_10151742136656741_1980569319_n1461060_10151742133866741_105676581_n1524857_10151742135751741_647281384_n960075_10202189835723296_882385313_n1524844_10203020426258110_552577098_n

Universums historia

Tillsammans med min årgång på statens scenekunstskole gjorde jag denna helaftonstillställning som började som en show med performances, sång, dans och matservering för att sedan mynna ut i en spektakulär fest.

Den konceptuella tanken var att gestalta universums historia från the big bang och fram tills dess att universum kommer sluta upp med att vara. Genom små fragmentariska inslag kunde man långsamt se hur universum utveckade sig för att slutligen gå under.

Det tror jeg nok

Andra filmen i denna lilla serie av disonanta upprepningar. Här får man följa två människor, deras livsöden och ett vacket dukat bord. Scenograferna David Gehrt & Ida Grarup Nielsen spelar huvudrollerna och bakom kameran finner du regissören Henrik Grimbäck. Du kan hitta den första filmen i serien här.

Fuck art let’s dance

Tillsammans med stjärscenograferna David Gehrt & Ida Grarup Nielsen arbetade jag fram konceptet ”Fuck art let’s dance” över tre veckors tid. Målet var att skapa något där performern inte var i samma rum som åskådaren. Detta ledde till att vi gjorde två rum med olika uttryck som ändå hängde ihop genom ett användande av papper och extremt högljudd minimalistisk technomusik. Det skapades även en liten kortfilm som heter ”Er vi døde?” som du kan hita här.